När jag var projekterande arkitekt brydde jag mig inte så mycket om avjämningsmassor, visste knappt att de fanns. Men sedan jag har börjat jobbat med beskrivningar inser jag hur viktiga de är och hur lätt det är att de faller mellan stolarna under projekteringen. Ofta tänker arkitekten på ytskiktet och konstruktören på bjälklaget men där emellan kommer avjämningsmassan. Vem ansvar är den? Behövs den och vad är egentligen en avjämningsmassa? Det tänker jag reda ut här.
Avjämningsmassa utan dammbindning ger en tråkig grå och fläckkänslig yta. Bild från temporär tunnelbaneentré, station Slussen
Vid första anblick ser avjämningsmassan ut som betong. Den är grå, hård och man går på den. Liksom betongen är avjämningsmassan också cementbaserad så de är lätta att förväxla. Betongen är konstruktiv, armerad och innehåller ballast, jämfört med avjämningsmassan som är en tunn beläggning, flytande och nivellerande.
Avjämningsmassan har tre funktioner. Den kan som namnet antyder jämna ut underlaget så att man får en jämn och fin yta att montera ytskikt på. Den kan också användas för att bygga upp golvfall i badrum. Slutligen föreskrivs den ofta som undergolv till alla limmade ytskikt som plastmatta, textil- och linoleumgolv. Att limma ett ytskikt direkt på betong avråder man från eftersom betongen är tät och kan inte absorbera den lilla fukt som limmet avger, fukten blir då instängd mellan betong och plastmatta med icke önskvärda emissioner som följd. Detta gäller oavsett om det är nybyggnad eller ombyggnad, se GBR branschregler (Golvbranschens Riksorganisation). När man ska limma ett ytskikt mot undergolvet ska man se till att avjämningsmassan är låg-alkalisk. Avjämningsmassa och ytskikt tillsammans bygger minst 20 mm, mer om det är en tjockare matta eller akustikdämpning också.
Avjämningsmassan vara eller inte vara beror alltså till stor del av vilka ytskikt man väljer och redovisas därför sällan av konstruktören. Därför är det min rekommendation att arkitekten ansvarar för redovisning tillsammans med golvplaner och golvdetaljer. Det gäller också golvfall i våtrum där BBR ställer krav på min och maxlutning samtidigt som att man ska klara tillgängligheten från angränsande rum.
När man ska välja ytskikt kan det vara värt att välja ett ytskikt som inte behöver limmas, därmed slippa avjämningsmassan. Det kan vara både billigare och bättre för miljön.
Slutligen, ska man tänka på att avjämningsmassor lämpar sig inte för slipning. Att slipa en avjämningsmassa ger inte samma resultat som att slipa ett betonggolv. Slipning av betonggolv där ballasten framträder ger ett mycket hårt och slittåligt golv. Det är också tveksamt om avjämningsmassor är så väl lämpade för dammbindning heller. Dammbindning av betonggolv av stålglättad yta utgör i så fall ett bättre alternativ.
- Allt som ser ut som betong är inte betong
- Ytskikt som limmas behöver avjämningsmassa
- Ytskikt som läggs med fall behöver avjämningsmassa
- Undvik att föreskriva slipning eller dammbindning av avjämningsmassa
- Avjämningsmassa finns i AMA under kod MHJ
- Mer info: https://www.golvbranschen.se/rad-riktlinjer/limrekommendationer/